vandrartoserna

Efter att ha lämnat Pernilla vid Åhus gräns fortsatte vi andra mot stranden. Det var de värsta kilometrarna på hela vandringen! Det kändes som om vägen aldrig ville ta slut och att vi aldrig skulle komma fram. Men vi struntade i smärtan i kroppen och tog ut våra sista krafter. Tillsist, när klockan närmade sig 23.00, nådde vi havet och slog upp tältet. Först tänkte vi att vi kunde sova under bar himmel, men på grund av att det rör sig så mycket folk ute på natten i Åhus, bestämde vi oss för att det var bäst att sova i tältet.
När vi väl fått upp tältet var det bara sova som gällde!

Morgonen därpå vaknade Jasmine tidigt på grund av värmen i tältet och skulle gå ut för att ta lite luft. Matilda fick då en trevlig väckning av en sanddusch i ansiktet. Therese vaknade hon med och sedan gick vi ut och somnade om på stranden. Vid halv nio tog tältet och packade ihop. Vi kände oss väldigt ofräscha så vi tog tillfället i akt och duschade i strandduscharna. Där efter bestämde vi oss för att äta den berömda "Åhusglassen" innan vi tog bussen till Kristianstad. Från Kristianstad tog vi sedan tåget mot Höör och Eslöv där vi passade på att skriva loggbok för det sista dygnet.
Borta bra men hemma bäst!

Vägen mellan Nöbbelöv och vårt nästa mål Gärds Köpinge var bra att gå på. Det var asfalterad väg men inte så mycket trafik. Vädret var perfekt och naturen var jättefin. Trots det började våra krafter ta slut och benen tog stryk. Eftersom vi hela tiden såg skyltar mot Åhus kände vi att det var lika bra att fortsätta gå istället för att slå läger över natten och vara helt möra dagen efter.
Men såhär i efterhand kan vi rekommendera att stanna för en sista övernattning!
Om ni trots det fortsätter gå som vi gjorde får ni räkna med blod, svett och tårar och ni kommer förmodligen se ut typ såhär:



Här kommer en massa bilder från sträckan Nöbbelöv - Ugerup - Gärds Köpinge.












Under sträckan stannade vi för att fylla på vatten två gånger. När vi kom fram till Gärds Köpinge tog vi en paus. Sedan fortsatte vi ett tag och kom fram till skylten Åhus 8 km.

Våra frågor:

Våra svar:

I och med att vår resa inte var så himla lång så hade vi inga problem med att klara oss utan mobiltelefonen, datorn eller TV:n. Det var inte heller något man tänkte på under tiden vi gick. Före vandringen tänkte vi på att det skulle bli svårt att vara utan möjligheter att höra av sig till vem man ville, när man ville. Vi tror att om vi hade gått under en längre tid så hade vi nog tänkt annorlunda om det. Eftersom vi är så vana vid att ha det runt omkring oss så hade vi nog saknat det.
Redan efter första dagen kände man att hygienen inte var på topp. Även om vi tog ett dopp i en sjö så kände man ändå inte sig helt ren eftersom vi tog på oss samma kläder efteråt. Sista dagen duschade vi dock i Åhus och det var stor skillnad på hur vi kände oss före och efter!
Mycket kläder var vi inte beroende av då det inte spelade någon roll vad vi gick i. Eftersom man blev varm så snabbt var det inte lönt att byta kläder hela tiden utan man bytte efter dagens gång.
Toaletten tyckte vi inte heller var ett stort problem. Man anpassar ju sig efter vilka möjligheter det finns och för oss är det inte så stor sak att "gå på toalett" utomhus.
Vad det gäller smink så tänkte vi inte på det över huvud taget. I och med att vi var ute på vandring så var vårt syfte inte att se bra ut. Detta hade vi klarat oss utan en längre tid.
Tankarna som fanns i våra huvuden under vandringen var många. Mycket av dem gick tankar om livet och hur bra man egentligen har det. Mer om detta finns att läsa i de andra inläggen.

Äntligen kommit fram till Tollarp. Vi hade ingen aning om vilket håll centrum låg åt så det var bara att fråga igen. En man visade oss rätt håll och tipsade om en kinarestaurang. Nu skulle få äta den lagade maten vi längtat efter hela första dagen! På väg till kinarestaurangen gjorde vi ett stopp på Apoteket där vi inhandlade en massa skoskavsplåster som vi verkligen hade användning för. Vi gick vidare och svängde in om Hemköp där vi handlade bullar, nötter, gainomax, frukt och energibars till resten av färden.




När vi kom till kinarestaurangen upptäckte vi att den var stängd. :( Men som tur var fick vi syn på restaurang Björkhällan som låg tvärs över gatan. Vi beställde in fyra välförtjänta pizzor med massor av nyttigheter på. Personalen var jättetrevlig och hjälpte oss hur vi skulle komma från Tollarp och vidare. Vi visade vår karta för dem men dem tyckte den var dåligt detaljerad så dem gav oss en cykelkarta som var mer detaljerad. På restaurangen passade på att tvätta av oss inne på toan samt att plåstra om våra fötter. Vi fyllde även på våga vattenflaskor inne hos den trevliga personalen!
Efter att fått nya krafter, då vi hade pausat och skrivit loggbok i 1,5 timme, var det dags att traska vidare.

Järnvägsspåret visade sig vara längre än vi trodde. Efter att ha gått en stund mötte vi ett gammalt par som var ute och promenerade. Då passade vi på att fråga hur långt det var till Tollarp och fick svaret 4km. Eftersom det var raka vägen tog det oss bara en timme att komma fram till Tollarp. På vägen gjorde vi några få stopp, ett av dem var vid en minnesplats längs grusvägen. Där det var en pojke som var några år yngre än oss som hade varit med om en olycka i korsningen bredvid.


På minnesplatsen fanns små brev som nära och kära hade skrivit till honom, där låg även blommor och ljus.

Vi fortsatte en bit till och blev mer och mer osäkra på om vägen var rätt. Intill grusvägen låg där ett hus där ett äldre par var ute i trädgården, vi gick in för att fråga om vägen ledde till Tollarp, vilket den gjorde och hur långt vi hade kvar. Vi hade ungefär en kvart kvar enligt dem. Heja Tollarp!

Klockan som vi ställde kvällen innan ringde halv åtta på morgonen. Det var bara att gå upp utan att känna efter hur kroppen mådde efter gårdagens vandring. Vi åt "frukost" (matersättningsdryck), borstade tänderna och tog ner tältet. Sedan begav vi oss snabbt vidare. Vårt nästa mål var Liarum. På vägen dit stötte vi på en del märkliga ting som till exempel "nakenmannen" som vi sedan döpte honom till. Det var när vi skulle stanna för att rätta till packningen som Matilda och Therese fick sig en fin morgonsyn, hehe.
Lite längre fram stannade vi vid en gård som heter Ullstorp där vi tog en matpaus. Vi mötte även "grannarna" som vi hade frågat om sovplats kvällen innan. De stannade för att prata lite och önskade oss lycka till.

Väl inne i Liarum kom vi till en korsning där kartan visade att vi skulle svänga till vänster (en ordentlig omväg). Där fanns två hus i närheten som vi bestämde oss för att knacka på och fråga om rätt väg till nästa mål - Tollarp.
Även på denna dagen hade vi oturen med oss och där var ingen som öppnade i husen. På väg ut från ett av husen kom det en bil körandes. Såklart var det "nakenmannen"! Men han visade sig vara trevlig och tipsade oss om en genväg över ett gammalt järnvägsspår!