vandrartoserna

2 och en halv timme senare, runt klockan fyra, hade vi äntligen kommit fram till Ekastorp.
På vägen hade vi hunnit bli skrämda av stora varghundar som nästan välte deras staket, fått skav på axlar och fötter och sett en underbar natur.
Det kändes som om man gick tillbaka några årtionden när man gick bland alla fina små stugor och gårdar. Det kändes inte som att stressen fanns där på samma sätt som i städer utan det var en fridfull stämning!
Väl framme tog vi en paus vid en hästhage, passade på att vila benen och dricka en massa vatten.

Som ni ser på bilden med vägskyltar så skulle vi ha kommit från vänster, från Funderstorp. Istället kom vi nerifrån Mannarp.
Nästa mål var Äsphult via Bosarpssjön!